Lustmord på Audiorama

22 januari 2011 av medarbetare | Inga kommentarer · Besökt

Seminarium med Brian Williams • 14 jan, Audiorama, Stockholm

Brian Williams, mera känd som Lustmord, vill ogärna bli placerad i fack, men det är knappast för mycket sagt att han bidrog till skapandet av dark ambient-genren under tidigt 1980-tal. Vid denna tid umgicks han också i kretsarna kring industrial-akterna SPK (där han var medlem mellan 1983 och 1985), Throbbing Gristle och Nurse with Wound. Till Lustmords mest framgångsrika skivor hör Heresy (1990), The Place Where the Black Stars Hang (1994) och Stalker (tillsammans med Robert Rich, 1995). År 1993 började han arbeta som ljuddesigner, och ibland även kompositör, för filmer som The Crow, From Dusk till Dawn och Underworld. Han är född och uppväxt i Wales, men bor nu i Los Angeles, där han har samarbetat med metal-banden Tool och Melvins.
Williams inledde seminariet med att spela Lustmords allra första spår, och berättade lite om sin barndom och sin korta sejour på konstskola i Storbritannien. Han fortsatte med att spela några exempel på sitt arbete som ljuddesigner, som huvudsakligen innebär att förse kompositören med ljudbibliotek, där samma grundljud finns i många varianter. Vanliga ljud bearbetas oftast för att bli mer massiva och få större verkan. Ljud och musik läggs till under postproduktionen, då filmteamets tid och pengar börjar ta slut, så kompositörer och ljuddesigner tvingas arbeta under stor tidspress.

Lustmord startades eftersom den musik Williams ville höra inte fanns, men nu lyssnar han aldrig på dark ambient, ogillar att bli härmad, och samarbetar inte med de som gör samma musik som han själv. Han föredrar Kraftwerk och musik med en långsam groove, som dub och tidig hiphop.

Williams betraktar ett Lustmord-album som ett enhetligt verk, inte som en samling spår. Han strävar inte efter att vara ”mörk” eller ”ambient”, utan vill uttrycka en känsla av skräckblandad vördnad (”awe”) och en kosmisk världsåskådning där människan är obetydlig (Williams är ateist). Skivorna bygger alltid på en idé, men han förnekade bestämt att han såg bilder framför sig när han komponerade: ”I work only in sound”. Ljudbilden måste vara monumental och mycket dynamisk, och han använder därför ingen eller ytterst lite kompression.

På frågan om varför han så sällan spelade live, svarade han att det tidigare inte hade varit praktiskt möjligt, och att han inte hade trott att det skulle vara särskilt intressant för publiken. Men en konsert där Kraftwerk framträdde med laptops och hans egen spelning för Church of Satan 2006 övertygade honom om motsatsen.

Trots att Williams inte föreföll särskilt intresserad av att tala om sitt arbete, och inte hade förberett seminariet särskilt väl, så besvarade han villigt publikens frågor. Han framstod som ödmjuk och beskrev sig som ”icke-musiker”, eftersom han saknar formell utbildning. Han betonade att det är idéerna och inte utrustningen som betyder något, och anser sig ha tillägnat sig en punkattityd – ”You can do it!” – från åren med Throbbing Gristle, då ”punk actually meant something for a year or so”. Han menade att punk inte är en stil utan en hållning, ett tillvägagångssätt, och kanske är det därför Williams inte vill se sin musik som tillhörande en viss genre.

Pär Johansson
This text is also available in English at The EAM librarian blog <http://eamlibrarian.blogspot.com/>

 

Tags: ···