Med känsla för detaljer – XLR-Female debuterar

6 juni 2014 av medarbetare | Inga kommentarer · Besökt, Recensioner

XLR-Female – Sink or Swim. fünf musikaliske Rettungsmassnahmen – 5 juni, Sophiensaele, Berlin

XLR-Female, Sink or Swim. Sophiensaele, Berlin. Foto: Rafael Dau

XLR-Female, Sink or Swim. Foto: Rafael Dau

 

Inom området experimentell musik och performance är Les Femmes Savantes den i Berlin kanske mest etablerade konstellationen. Det är hur som helst lätt att först associera till dem när nu en ytterligare konstellation kvinnliga musiker ur samma miljö debuterar. De kallar sig XLR-Female och utgörs av Liz Allbee, Steffi Weismann, Margarete Huber, Anouschka Trocker och Antje Vowinckel – samtliga sedan länge etablerade på Berlins experimentella musikscen, så det rör sig knappast om några nykomlingar.

Med Sink or Swim – fünf musikalische Rettungsmassnahmen framträdde de i Sophiensaele; en scen som ofta presenterar föreställningar i gränsområdet mellan dans, experimentell musik och performance. Denna femdelade ”performativa konsert” var i sin tur uppdelad i ett tjugotal korta scener, där gruppmedlemmarna rörde sig mellan att spela olika instrument (akustiska, elektroniska och ”objekt”) och agera fysiskt, ibland i relation till bilder som bestod av både stillbilder och live-video, ibland projicerat på fotona.

Föreställningen tar konceptuellt avstamp i Barthes idé om ”punctum”, det som gör att en viss detalj i ett fotografi framstår som särskilt fängslande. Den röda tråden var också mycket riktigt ett antal svartvita foton på badvakter från 60-talets DDR. Genom att zooma mellan detaljer och helhet rörde sig den perceptuella nivån mellan simning och vatten och ren materialitet. Både klang och rörelsegestaltning spelade med i denna förflyttning av fokus och genom synkroniseringen av uttrycken blev liksom egenskaper i ljudmaterialet transformerade till rörelse; när de fem aktörerna i en form av ryggsim hasade runt på scengolvet blev detta en betydligt mer ljudande akt än vad det hade blivit utan denna känsliga såväl materiella som konceptuella inramning.

Gruppens förmåga att med klang finna kärnan i rörelsen och vice versa gjorde att den stora behållningen, helheten till trots, framför allt var flera egenartade detaljer och ögonblick. Visst fann XLR-Female ett slags punctum i avslutningsscenen när de fem aktörerna med pappersark med tecknade huvuden fick dessa att sjunga genom beröringen av fem olika stämda stämgafflar.

Andreas Engström

Tags: ······