Cairo Documenta 2012 – 15-28 januari, Viennoise Hotel, Kairo

Hend Elkolay: Her tail is tall

Den samtida egyptiska konsten har ett tema gemensamt, revolutionen som tog sin start idag den 25 januari för precis ett år sedan. Under tre veckor i Kairo har jag på olika gallerier sett naturalistiska målningar med sönderskjutna ögon, tårgasterrorn fångat i impressionistiskt dis, och realistiska revolutionsmotiv där den egyptiska flaggan hissas av folket. Mycket är övertydligt och långt ifrån allt är bra. Men det finns också annat. [Forts. →]

The Answering Machine – Cinnober Teater, Göteborg

Maria Ingemarsson Berg i The Answering Machine. Foto: Svante Aulis Löwenborg

Jag är litet nervös när jag vandrar in i Cinnober Teaters The Answering Machine, av upphovspersonerna kallad en ”dramainstallation”. Inte bara sådär spänd som man kan bli när man är på väg att träda in i en konstupplevelse, ett konstverk, vars regler och ramar är okända. Att jag dessutom är den enda besökaren får mig att känna mig än mer exponerad. [Forts. →]

Fire! Orchestra – Mats Gustafsson / Johan Berthling / Andreas Werliin med musiker – 13 Jan 2012, Fylkingen, Stockholm

Fire! Orchestra på Fylkingen.

Enligt arrangörerna fick cirka 60 personer vända i dörren efter att det blivit fullsatt. Det har inte hänt på Fylkingen sedan SUNN O))) för ett par år sedan. Även många stammisar fick besviket cirkla omkring Münchenbryggeriet för att slinka in efteråt och höra eftersnack och vara med på efterfest. Oavsett hur det var är en sådan här konsert redan på förhand dömd att vara ”historisk”. Litet så gick förhandssnacket. Var den det? Kanske. [Forts. →]

Neither, dansföreställning av Gun Lund – 7 december – 3:e våningen, Göteborg.

Neither på 3:e våningen.

3:e våningen är verkligen något att glädjas åt i Göteborg. Koreografen Gun Lund och ljussättaren Lars Carlsson har vidgat det som tidigare var 24 kvadratmeter till 240 kubik inrymmande primärt danskonst, men även installationsverk och stundom konserter. Vid besöket skymtar även ett bibliotek med danslitteratur. Vad jag denna kväll bevittnar är en stundtals lysande koreografi till Morton Feldmans fantastiska ”opera” Neither (till Samuel Becketts kondenserade och mer eller mindre ourskiljbara text). [Forts. →]

John Tilbury spelar Morton Feldman – 30 november, Fylkingen/FRIM, Stockholm

John Tilbury på Fylkingen. Foto: Lars Jönsson

Före kvällens konsert på Fylkingen i FRIM:s arrangemang träffar jag en god vän i foajén. Han har ingen relation till Morton Feldman men berättar om en bekant som har Feldman som en viktig referenspunkt i tillvaron. Min vän berättar även att hans bekant har en väldigt akademisk relation till musik, och talar om Feldman i samma ordalag. Min vän känner en viss respekt inför detta. Jag har även pratat med andra om Feldman, med personer som faktiskt träffade honom. Han var ingen akademisk person, något som bekräftas när man läser hans egna texter i Give my regards to Eighth Street – Collected Writings of Morton Feldman (2000, Exact Change).

[Forts. →]

Nutida Musiks Andreas Engström svarar Sveriges Radio P2 om radiokonsten.

[Forts. →]

Erik Mikael Karlsson, Anna-Karin Larsson och Elle-Kari Höjeberg på Sveriges Radio och P2 i ett debattinlägg om Nutida Musiks nummer om radiokonst.

[Forts. →]

Sacha Waltz: Continu – 18 nov, Haus der Berliner Festspiele

Från Sacha Waltz Continu. Foto: Sebastian Bolesch

Sacha Waltz är idag en av de verkligt uppburna koreograferna i Kontinentaleuropa. Sin framgång på senare år har hon nått bland annat genom så kallade koreograferade operor, där Dido och Aeneas från 2005 redan har en klassikerstatus (sällan har ett enstaka framförande orsakat så mycket annonseringar och som Dido och Aeneas på Radialsystem i Berlin gjorde i somras). Hon är också uppmärksammad för de så kallade museumiscensättningarna, som till exempel invigningen av Neues Museum i Berlin från 2010. Hon stod också för regi och koreografi för en nyskriven opera, Toshio Hosokawas Matsukaze som hade premiär i våras (recenserad i Nutida Musik). [Forts. →]

Automata a Cappella: Art as Game – Galerie Mario Mazzoli, Berlin

Daniel Depoutot: Totentanz

Verken i utställningen vill påminna oss om att inte ta konsten för seriöst, kan man läsa i utställningstexten till Automata a Cappella – Art as Game på Galerie Mario Mazzoli i Berlin. Vidare dras en parallell till leksaker, att konst är ett slags spel och att den inte har någon praktiskt nytta utan att det är upp till åskådarna att avgöra dess värde.

Detta är detaljer i texten, ändå tycker jag att den riktar fokus åt helt fel håll (samt att det senare påståendet är så självklart att det blir rena plattityden). Möjligen med undantag från Jens Hickels skulptur Automatik, som är ett slags robot byggd av diverse material som genom ett avancerat pneumatiskt system slår an en gitarr som om den vore en boll, ser inget där humor eller spel i egentlig mening skulle vara det huvudsakliga bland denna annars förträffligt fina lilla samling verk. [Forts. →]

Nutida Musik släpper sitt nya nummer om radiokonst och firar.

Onsdag 23 november kl 18.30. Det bli debatt, bar, tidningar, mingel och radiokonst.
[Forts. →]