• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot
  • Välkommen!
  • Senaste numret
  • Ledare
    • Bloggarkiv
  • upplåst
  • NM in English
  • About NM
  • NM Digital

Nutida Musik

Nordens ledande tidskrift om konstmusik och ljudkonst

Du är här: Hem / Besökt / Klanger som öppnar rummet

Klanger som öppnar rummet

2014-04-24 av Susanne Skog

The Volans Project KammarensembleN och Jonny Axelsson. Färgfabriken, Stockholm, 9 mars 2014.

KammarensembleN spelar Kevin Volans. Foto: Eva Lindal
KammarensembleN spelar Kevin Volans. Foto: Eva Lindal

På väggarna i den nedsläckta fabrikslokalen projiceras galler framför bostadshus och nedklottrade betongväggar. I mitten av rummet står fyra väggar med David Molanders fotografier av bekanta städer. Gator och parkeringsplatser i Stockholm, Göteborg, New York och Berlin har alla blivit surrealistiskt manipulerade, digitalt sönderklippta och omorganiserade. Bakom dessa väggar gömmer sig ensemblen och publiken, som sitter ned på det kalla stengolvet eftersom loppisen en trappa upp har lagt beslag på alla Färgfabrikens stolar.

Kevin Volans är idag den internationellt kanske mest namnkunnige sydafrikanske tonsättaren och det är hans musik som ägnas denna konsert. Konserten inleds med uruppförandet av Percussion Concerto, ett verk beställt av KammarensembleN och skrivet för Jonny Axelsson, som sedan slutet av 90-talet haft ett nära samarbete med Volans (Axelssons solo-cd med musik av Volans recenserades i Nutida Musik # 1 2010). De solistiska slagverksinsatserna får rummet att agera som ett resonerande instrument och den extraordinära akustiken ger både närhet och storhet till ensemblens klang. Rummet träder fram såväl i instrumenten som i tystnaden mellan insatserna. Ibland dränks blås och stråk av slagverkets dånande rytmiska mönster, som därefter återigen drar sig tillbaka in i ljudbilden. Det är en dynamisk musik med en säregen karaktär som rör sig mellan det temperamentsfulla och sofistikerade. Volans användande av traditionell melodik och harmonik med tydlig tonalitet får mig som lyssnare att känna trygghet utan att musiken ger svar eller projicerar känslotillstånd. De starka influenserna från inhemsk sydafrikansk musik, minimalism och samtidigt postmodernistiska tendenser, såsom just den tonala harmoniken och stilväxlingarna, har i Percussion Concerto resulterat i ett högst personligt uttryck.

Efter detta kärnfulla stycke splittras ensemblen och rör sig ut i rummet. Det uppstår ett slags vakuum, en oväntad men alltid så efterlängtad frihet i en konsertsituation, när alla musiker och besökare rör sig fritt och talar högt. Övergången till stycket The Partenheimer Project är knappt märkbar, för plötsligt har klangrummet landat och vi befinner oss återigen i Volans musik.

Musikerna har nu förflyttat sig ut i salen och bildat tre mindre ensembler. Med ansiktena vända mot väggarna med projektioner och fotografier intar de rollen som betraktare. Dirigenten Christian Eggen befinner sig nu i publiken och har ersatts av en dator med en digital klocka och blinkande rutor i rött och gult.

The Partenheimer Project beställdes av Birmingham Contemporary Music Group för en utställning med den tyske konstnären Jürgen Partenheimer på The Ikon Gallery, Birmingham. Ensemblegrupperna var då placerade i tre separerade rum och besökarna var tvungna att röra sig mellan dessa för att höra varje enskild ensemble. I Färgfabrikens öppna lokal blir dessa tre stycken ett – men rummen blir desto fler.

Besökarna kan röra sig runt i lokalen under konserten och får tillfälle att erövra den, inta distans, komma nära och vända sig bort. Musiken är fragmentarisk till karaktären och instrumenten ger ständigt plats till varandra och till rummets ljudande tystnad. Färgfabriken har arkitektur, rum och stadsplanering som fokus. KammarensembleN har tidigare arbetat med just rummet i bland annat ett konsertprojekt på Liljevalchs (se recension) och det blir tydligt att de även denna gång, nu tillsammans med Jonny Axelsson och Kevin Volans, på ett intelligent sätt förhållit sig till byggnadens arkitektur och konsthallens idémässiga inriktning; det är rum som står i fokus denna eftermiddag. Rummet är klangkropp och mötesplats, och genom att jag som besökare får göra konsertlokalen till min egen öppnas också ett rum inom mig som lyssnare – ett nostalgiskt delay.

Den stora fabrikslokalen står öppen för alla att kliva in i under konserten. I dörröppningen blandas ljudet från ensemblen med ljuden från kaféet och loppmarknaden en trappa upp. Utan rädslan att släppa in världen utanför får upplevelsen mer substans.

Ellen Arkbro

Arkiverad under: Besökt, Recensioner Taggad som: Christian Eggen, David Molander, Ellen Arkbro, Färgfabriken, Jonny Axelsson, KammarensembleN, Kevin Volans

Senaste inläggen

  • Nutida Musik nr 299: ledare
  • nutida musik nr 298: ledare
  • Nutida Musik NR 297: Ledare
  • Nutida Musik NR 295 – 296: Ledare
  • Nutida Musik NR 294: Ledare

Primärt sidofält

Prenumerera

Fyra nummer per år direkt hem i brevlådan!

• Sverige: 400 kr/år (student: 350 kr/år)

• Institutioner i Sverige: 450 kr/år

• Internationellt: 500 kr/år

• Nutida Musik Digital: 260 kr/år
(student: 200 kr/år)

Teckna en prenumeration på Nutida Musik!

Kontakt

Nutida Musik c/o Korsfeldt & CO AB, Brännkyrkagatan 41a, 118 22 Stockholm

Mejla redaktionen

Annonsera

Standardmått:
Kvartssida 83 x 112 mm
Halvsida 170 x 112 mm
Helsida 170 x 229 mm
För prisuppgift, kontakta redaktionen enl. ovan.

Artikelarkiv

Läs tidigare publicerade artiklar.

Sök/Search

Footer


Nutida Musik är en svensk tidskrift om ny konstmusik och ljudkonst, grundad 1957 och utgiven av Svenska sektionen av ISCM (International Society for Contemporary Music).

  • Följ oss på Facebook

Copyright © 2025 · Nutida Musik och respektive skribent